Här talas det om att man ska säga till och säga ifrån när det så behövs. Detta är självklart, men inte alla eller rättare sagt nästan ingen etnisk svensk vågar vara sig själv och påtala sånt som normalt leder till ingripande från vakter och ordningsmakt. Det som landets nyanlända främlingar gör ifrågasätts sällan av maktens ledare av rädsla att bli betraktad som rasist. Detta tycks enligt många vara en rest från andra världskrigets propaganda levererad av en liten, utsatt grupp med ekonomisk makt att styra över politiker och även då kanske över demokratin. Det som gör att allt fler på senare år sakta har vaknat och sett vad politikerna sysslar med beror nog i hög grad på olika poddar och teknikutvecklingen. För bara ett par årtionden tillbaks kunde lokala tidningar vinkla allt så som tidningens ägare önskade. Numera behövs bara några knapptryckningar på en dator eller en mobil och alternativ information om vad som kanske egentligen sker framstår då oftast helt uppenbart. Folkvalda politiker tycks ofta ha glömt bort att deras jobb är att arbeta för folkets bästa och inget annat.