4 JUN 2021 · Frid. Dagens andakt handlar om att hitta en liten stund av frid och vila i vardagen. Frid är en viktig del av våra liv, det är något som Gud vill ge oss. I gudstjänsten önskar vi varandra Guds frid.

30 APR 2021 · Var är jag, var är mitt hem, och var har jag mitt basläger dit jag alltid kan återkomma mellan svängarna? Det funderar församlingspastorn Elefteria Apostolidou i sin andakt. Hon knyter också till sändningsorden i gudstjänsten: Gå ut och tjäna Herren med glädje. Vart är det vi ska gå? Häng med och fira andakt tillsammans. Textversion: Hej och välkommen med på den här andakten ”Typ Amen”! Jag heter Elefteria Apostolidou och jag är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Många är ofta nyfikna på att höra varifrån jag kommer. Även om jag är född och uppvuxen här i Finland, har jag rötter också annanstans. Som mitt namn kanske avslöjar, så är jag halv grekisk, och Grekland är mitt andra hemland. Jag har dessutom bott två år i Tyskland under mitt studieutbyte. Jag tycker jättemycket om att resa. Jag är fascinerad av främmande språk och kulturer. Det bästa är att få komma i kontakt med lokala människor som oftast kan förmedla en autenticitet som jag gärna vill uppleva. När jag är utomlands, öppnas en ny dimension på hela tillvaron. Även om jag är hemma från Finland, så känner jag mig hemma på flera orter och ställen. Jag minns otaliga gånger då jag har suttit i ett flygplan. Turbinerna är redan igång och planet lyfter när som helst. Det finns nånting unikt i att starta och landa. För mig personligen är Helsingfors- Vanda flygplats ett ställe att åka ifrån och återvända till. Jag förknippar en viss känsla av trygghet med flygplatsen; den fungerar som ett basläger mig. En trygg bas behövs mellan svängarna. När den här andakten kommer ut, är söndagens tema i kyrkan ”Himmelrikets medborgare i världen”. Ledda av den heliga Anden lever vi kristna som medborgare i det himmelska riket redan här och nu. Jag tycker att det dubbla medborgarskapet – som vi har – kompletterar vårt liv på många sätt. Det är av precis samma orsak som jag också reser så gärna; jag vill berika mitt liv. De kristnas dubbla medborgarskap är en rikedom. Tänk att vi får ha del av båda verkligheterna! Det handlar om två verkligheter som är så olika – men som ändå delvis går in i varandra. Det sakrala är mitt ibland det profana. Himmelriket är här, för att vi dagligen upplever Guds nåd och kärlek i våra vardagliga sammanhang. Himmelriket går ut på att vi känner oss hemma när vi lever i gemenskap med vår himmelske Fader. Både du och jag är ”Himmelrikets medborgare i världen”. Detta är nånting jättestort som ibland kan kännas lite obegripligt. När jag befinner mig inför Gud, har jag lätt att tro och lita på det här löftet. När jag är i Guds hus – antingen i kyrkan eller t.ex. i nåt litet kapell – kan jag känna av nånting av detta medborgarskap. Pandemiförhållandena som vi just nu lever i, har ändrat mycket på vår vardag. Jag har ofta brottats med det att jag inte får fira gudstjänst som förut; inte heller tillbringa tid i kyrkan. Det är begränsat hur och när jag får vara inför Gud i hans hus. Det som ändå har tröstat och uppmuntrat mig, är sändningen som läses i slutet av varje gudstjänst. ”Gå ut och tjäna Herren med glädje!” För att vara ärlig, så kändes det ganska länge lite främmande med de här orden. Om jag nu deltar i gudstjänsten från min hemsoffa, så vartåt ska jag då ta vägen? Behöver jag ens göra det? Jag är ju redan hemma, och jag behöver inte återvända hem efter söndagens gudstjänst. Efter ett tag insåg jag att dessa sändningsord som vi är vana vid att höra i en gudstjänst, kan egentligen riktas till oss när som helst och var som helst. Sändningen förutsätter inte alla gånger att vi befinner oss fysiskt i kyrkan. Det viktigaste är att vi kommer inför Gud. Vi kommer inför vår himmelske Fader genom vår kontakt till honom, och genom vår gemenskap med honom. Det är vårt basläger att få vara nära Gud – omgiven av hans kärlek och omsorg. Hos vår himmelske Fader är det stället där vi får vårt uppdrag. Även om det är spännande att fara på resa och vi är nyfikna på att utforska nya platser, får vi ändå inte glömma bort vårt basläger. Det är livsviktigt för oss att ta en sväng via den trygga basen, och att vi gör det tillräckligt ofta. Vi har behov av att stanna upp och vila i Guds famn där vi får uppleva trygghet. Vi ska samla krafter och styrka hos vår himmelske Fader tills vi får nya uppdrag och sänds ut igen. Hur bra jag än skulle trivas på mina utlandsresor, så är det nödvändigt att också nån gång komma hem, dvs. att landa på Helsingfors-Vanda flygplats, tills det är dags för en ny resa. Jesus har sagt så här till sina lärjungar; och han säger fortfarande samma sak till mig och dig: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” (Joh. 15:16) Vi sänds ut i världen – vars medborgare vi också är – samtidigt som vi uppmanas att söka oss till Gud som är vår trygghet. Hos honom är vårt basläger. Redan här och nu är vi delaktiga i himmelrikets medborgarskap, eftersom vi lever i gemenskap med vår himmelske Fader. Vi ber tillsammans: Gode Gud, tack för det trygga hemmet som vi har i dig, och hos dig. Ibland blir livet riktigt fartfyllt. Låt oss komma ihåg att också landa mellan svängarna. Vi tackar dig för det dubbla medborgarskapet. Tack för att vi sänds ut med våra uppdrag och tack för att du tar emot oss. I Jesu Kristi namn. Amen.

2 APR 2021 · I första avsnittet tar Ninni inspiration i påsken, där den största sorgen och största glädjen delar på samma helg. Hon funderar på varför vi också ofta gör på samma sätt. Varför tänker vi “inget ont som inte för något gott med sig”? Är det bra eller dåligt att vi plockar fram det fina i jobbiga situationer? Hör kyrie och gloria ihop? Kom med och fundera och fira andakt tillsammans. Textversion: Hej och välkommen till Typ Amen. Jag heter Ninni, Nicolina Grönroos, och idag ska du få vara med på andakt med mig. Typ Amen är en serie andakter i poddform, och därför kan det vara bra att du nu är på en plats där du kan slappna av och delta i andakten om det är det du vill. När det här avsnittet släpps är det påsktider, och jag tänkte låta mig inspireras av det. Påsken är en spännande högtid, där både den mörkaste sorgen och största glädjen får plats. Först plågas Jesus och dör på korset, men sen uppstår han och det blir kyrkans största glädjefest. Eftersom Typ Amen är en podd som går att lyssna på vilken tid på året som helst så blir det inte en tydlig påskandakt, men påsken är ändå det jag har hämtat min inspiration från den här gången. Den som har lyssnat på Typ Livet har blivit bekant med begreppen Kyrie och Gloria, där Kyrie får representera det jobbiga i livet och Gloria är det som är bra. Och det här är ju en liten förenkling av begreppen. Jag tänkte ge en kort, lite halvnördig, beskrivning av begreppen före vi går vidare. Båda begreppen finns med i gudstjänsten, och om du har gått i kyrkan kanske du känner igen dem. Kyrie är taget ur frasen “Kyrie eleison”, som är grekiska och betyder “Herre förbarma dig”. Typ Gud ha medlidande med mig eller Gud hjälp mig. Det handlar om att vi plockar fram det jobbiga och ber Gud bära det. Och direkt när vi har bett Gud om hjälp i gudstjänsten går vi över till Gloria. Vi ställer oss upp och sjunger ut all vår glädje till Gud, precis efter att vi har gottat in oss i detdär som är riktigt jobbigt. Gloria är latin, och betyder ära. Vi sjunger och ärar Gud, tackar Gud för livet och det fina i livet. Det var den nördiga förklaringen. Jag funderar ibland på varför kyrie och gloria, d.v.s. sorgen och glädjen, så ofta ska pressas ihop. Vi gör det i gudstjänsten, i livet överlag vi säger saker som “inget ont som inte för något gott med sig”, och till och med Gud valde att pressa ihop dem båda i en helg på påsken. Och när jag har PMS så blir det också en ständig bergochdalbana mellan kyrie och gloria. Och också i podden Typ Livet har vi valt att lyfta upp dem tillsammans. Jag tror att de här ofta går hand i hand, på olika sätt. Ibland när vi möter sorg och besvikelse kopplar vi på en automatisk försvarsmekanism och börjar vända på det till något positivt eller hitta en mening med det. Iallafall jag har lätt att ta till det, men försöker bli bättre på att hindra mig från det. Ibland finns det ingen mening med det jobbiga som händer, och ibland är det bara riktigt dåligt. Och så ska det vara. Det är inte det jag vill säga med det här att koppla ihop kyrie och gloria, allt det alltind skulle gå att hitta mening eller fint i det som sker. Och ändå tror jag det är viktigt med det fina mitt i det jobbiga. Det betyder inte att det jobbiga blir mindre jobbigt eller mer meningsfullt, men det blir lättare att bära, lättare att hantera. Ofta i samband med kriser i världen sprids det videoklipp av händelsen och det som händer efteråt. Vi får se hemska bilder blandat med medmänsklighet i hanteringen. Väldigt ofta ser vi människor som kramas, fina ljus och kort, och hur en stor del av världen kan förenas i sorg. Och jag tror ju att Gud har konstruerat oss såhär med flit, och att Gud visar sig som mest i just dessa stunder. Vi människor är skapade att ta hand om varandra och ta fram det fina också i de jobbigaste stunderna. Det är inte bra för oss att bli fast i en negativ spiral av mörker och sorg, och då har Gud skapat förutsättningar för att vi ska kunna se glädje också då det är som värst. Efter regn kommer solsken är alltså inte bara tomma ord, också om det kan bli lite platt ibland när vi säger det. Det gäller bara att bekräfta regnet och låta det ta sin stund, och sen tittar nog solen fram. Vi kanske måste titta efter, men den finns nog där. I ungdomsarbetet där jag jobbar har vi kyrie- och gloria-rundor, där alla får berätta om vad som är dagens kyrie och gloria. Och där har vi en regel. Det är ok att inte ha en kyrie, men det finns alltid en gloria bara vi kollar tillräckligt noga. Det kan vara något så enkelt som att strumporna hölls torra hela promenaden trots snöslasket, men det är iallafall en gloria som gör dagen lite bättre. Vi ska be tillsammans. Om du är på en plats där du kan stänga ögonen kan du göra det. Du får också knäppa händerna eller på något annat sätt markera med kroppen att du ber. Om du inte vill göra det behöver du inte. Jag tror Gud hör din bön precis lika mycket oberoende. Vi avslutar bönen med Herrens välsignelse. Då kan du läsa med om du vill, och du kan också göra korstecknet i slutet. Det gör du genom att föra samman tummen, pekfingret och långfingret på din högra hand, och sen för du dem till pannan, bröstet, vänster axel och höger axel. Du kan avsluta på bröstet om du vill. Vi ber. Vi plockar fram det som är jobbigt i våra liv. Det som tynger oss och de människor som vi vet att behöver hjälp just nu. Gud, lyssna på det som vi nu nämner, tyst eller högt, inför dig. Vi plockar nu fram det fina. Våra glorian. Det vi är glada och tacksamma för. De fina stunderna i livet och alla de människor vi tycker om. Gud, lyssna på det vi nu tackar dig för. Tack att du lyssnar, finns o alltid bryr dig om oss. Tack att du har skapat oss på ett sådant sätt att vi kan vara varandras gloria också när livet mest känns som ett kyrie. Vi ber om Herrens välsignelse. Herren välsigne oss o bevare oss. Herren låte sitt ansikte lysa över oss o vare oss nådig. Herren vände sitt ansikte till oss o give oss frid. I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Amen.

2 APR 2021 · I det här avsnittet presenteras andaktspodden Typ Amen av Andreas Lundgren som jobbar i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Textversion: Hej på dig. Andreas här. Om du känner igen min röst är det kanske för att du lyssnat på podden Typ Livet, som jag gör tillsammans med Ninni och Louise. Men den här gången är jag i dina lurar eller högtalare i ett annat syfte. Typ Livet finns och du får gärna lyssna på den, men det här är nånting annat. Kanske kan man säga att Typ Livet har fått barn. Det här är Typ Amen. En serie andakter och reflektioner som vill vandra en bit på vägen tillsammans med dig. Vi kommer att ha gäster som också håller några av de här andakterna. Kanske är du inte van vid andakter? Undrar du vad det är för nåt? Förväntas nånting av dig? Du behöver inte hänga upp dig på ordet. Den här serien kommer att se lite olika ut beroende på vem det är som pratar. Ibland är det mera reflekterande, ibland mera mediterande. Men vi hoppas på att kunna så någon tanken, ge dig hopp, och ge dig en stund då du får umgås med oss, med dig själv, och med Gud. Du kan känna efter om du har tillräckligt lugnt omkring dig så att du kan stilla dig en stund. För mig visar namnet Typ Amen visar på att vi kristna inte alltid behöver vara så klart formulerade i våra böner. Eller ens i vår tro. Tron är ju något utöver det som vi kan formulera. Men jag tror att Gud känner oss, och ser vad som finns inom oss, bortom våra trevande ord. Innan jag låter dig börja lyssna på de riktiga avsnitten vill jag att vi ber en kort bön: Gud, du ser var jag är i mitt liv just nu. Kom med din frid. Ge mig ro. Låt mig se att du är god och jag är din. Ge mig ljus då det finns mörker. Kom med ditt hopp – ge mig hopp. Amen.