13 FEB 2022 · GULLVEIG - ”en berusande guldryck”, extasens bringare, den odödliga trolldoms Völvan, Sejdens gudinna. Hon är den brinnande facklan, renad i elden till rent guld. Hon är den gyllene alkemisten som omvandlar själslig bly till guld. Hon är Thursa konan, urtidens Völva, en Vanadis som är ett med fruktbarhetens naturkrafter. Hon avgudas av onda kvinnor som tjänar fredens magiska vingslag. Hela hennes uppenbarelse hotar den organiserat och maskulint ledda krigar klanen Asarna. Vanakriget blev ett faktum i dunkel forntid. HEIMDALL - ”Den rena eldens gud”, du är Gullentanne, ”Världen glans”, gudarnas väktare. Den guld gyllene manen på din häst Gulltop skiner när du rider fram över himlavalvet. Du stannar upp, smuttar på den finaste mjöd som finnes i de nio världarna. Du är midgårds och människornas stamfader Rig. I dagarna och nätterna tre rådgjorde du med Thral, Karl och Jarl. Jarl’s son Kon lärde sig Runornas magi som ingen tidigare gjort och kunde därefter förstå fåglarnas språk. Hel! Du Odens son med nio mödrar från havet, Du är vår ljusbärare. Du är ”det blommande trädets gud”. Du är Yggrdasil. Ditt Gjallarhorn finns dolt vid rötterna av världsträdet. Enbart Vulvan vet var hornet finnes.

7 OCT 2020 · "Den magiska runraden Utharken" Författaren och poeten Sigurd Agrell föddes i Värmland 1881, verkade i Lund och dog där 1937. Agrell är för eftervärlden kanske mest känd för sina runologiska arbeten och teorier bland annat för något som kallades för Uthark-teorin. Han fokuserade på runmagi och talmystik och gematri. Han var väl bevandrad med Romersk och Grekisk mytologi och gematri och kunde dom Indo-europeiska mytologierna väldigt väl. Boken ”Lapptrummor och Runmagi” är en av de böcker som Sigurd Agrell skrev om runmagi och jag tar information ifrån den boken när jag i korthet försöker beskriva de 24 runorna i den magiska runraden Utharken, dess symbol värde, des talvärde, dess ljudvärde och dess förbindelse med de Indo-Europeiska mytologierna.

30 SEP 2020 · Valans spådom, Völuspá, "Völvans spådom", Är en dikt med namnet "spåkvinnans profetia” som handlar om en kringvandrande spåkvinna, som riktar sina ord till hela människosläktet. Dikten är den första och i de flesta avseenden även den förnämsta dikt i den så kallade Poetiska Eddan. Den intar en särskild ställning bland eddadikterna, i att den, i motsats till alla övriga verken, inte skildrar episoder ur guda- eller människolivet. Dikten är en redogörelse för världens uppkomst och gudarnas och människornas öden fram till denna världens undergång, Ragnarök, dikten slutar med en kort, men hänförd skildring av en därpå följande ny och bättre värld. Musik av Kjell Braaten - Frithr

22 SEP 2020 · Brynhilds färd mot Hel Efter Brynhilds död gjordes två bål, det ena åt Sigurd, och detta brann först, men Brynhild brändes på det andra, och hon var i en vagn, som var tältad med kostbart tyg. Det säges, att Brynhild åkte med vagnen på vägen till dödsriket och for om en gård, där en jättekvinna bodde. Jättinnan sade: 1. »Gå du ej skall genom gårdarna mina, som, stödda av sten, stå här fasta. Att bonad breda bättre dig hövdes än att uppsöka en annans man. 2. Varför från Valland vandrar väl du, ditt oroliga huvud, hit till min gård? Om det lyster dig veta, du förlänerska av guld, i blod av människor du badat dina händer.» Brynhild sade: 3. »Förebra mig icke, du fru från stenen, fastän jag varit i vikingafärd! Av oss båda jag ypperst må synas, där man vår härstamning i håg kommer.» Jättinnan svarade: 4. »Du blev, Brynhild, Budles dotter, med värsta varsel i världen född. Du bragt om livet barnen till Gjuke, och hemmet det goda du härjat har.» Brynhild sade: 5. »Jag, som vett har, från vagnen skall säga dig, mycket vettlösa, om dig veta lyster, hur Gjukes arvingar orsak voro, att jag älskog miste och menedig blev. 6. Den modige konungen lät kläderna för oss, åtta systrar, under eken bära. Jag var vintrar tolv, om dig veta lyster, då unge fursten eder jag gav. 8. Då lät jag i Godtjod gamle Hjalmgunnar, grånade kungen, gå till Hel, gav seger åt Audas unge broder; ursinnig därför blev Oden på mig. 9. Han slöt kring mig i Skatalund samman sköldar, röda och vita; mig berörde skyddsvapnen. Han bjöd, att blott den skulle bryta min sömn, som ingenstädes ångest kände. 10. Han lät kring min sal, som mot söder vetter, skogens härjare högt brinna. Blott en kämpe han bjöd skulle över rida, den, som förde mig det guld, som under Favner låg. 11. På Grane red gode guldgivaren dit, där min fosterfader förestod gården. Bättre än alla han ensam där tycktes, danavikingen, i drottens följe. 12. I samma säng vi sovo i ro, som om han min borne broder varit. Ingendera av oss på åtta nätter lade armen över den andra. 13. Gudrun mig förebrådde, Gjukes dotter, att jag sovit på Sigurds arm. Vad jag ej velat, jag veta då fick, att mig de svikit, då man jag tog. 14. Allt för länge i livet tära män och kvinnor mycken sorg. Sigurd och jag tillsammans skola skiljas från livet. Sjunk, du jätteyngel!»

19 SEP 2020 · Sigurd Fafnesbane Sigurd (fvn. Sigurðr) eller Siegfried (medelhögtyska Sîvrit) är en mytomspunnen hjälte och drakdödare i den forngermanska sagokretsen. Berättelsen kan vara inspirerad av olika gestalter inom merovingernas dynasti, som kung Sigibert I, men kan också gå tillbaka på äldre sagokretsar. I fornnordiska traditioner fick han tillnamnet Fafnesbane - den som dödade draken Fafne. Sigurd Fafnesbane återfinns bland annat på runstenar i Sverige och stenkors på de brittiska öarna från 1000-talet. Sigurds död orsakas enligt fornnordisk och germansk tradition av rivaliteten mellan hans båda hustrur, Gudrun (Kriemhild) och Brynhild (Brunhilde). Den sistnämnda hade han lurat att gifta sig med Gunnar (Gunter), kung av Burgund. Även drakdödandet och ägandet av Nibelungens skatt återfinns i båda traditionerna. Dessa finns nedtecknade i Nibelungenlied, Völsungasagan och Den poetiska Eddan. Sigurd förekommer i många andra sagor och berättelser från Tyskland och Skandinavien tillsammans med medeltida och yngre skandinaviska folkvisor. Rickard Wagner använde legender om Sigurd/Siegfried i Siegfried och Ragnarök, vilka ingår i hans operacykel Nibelungens ring. Hans bild av Sigurd har formats av den nordiska traditionen om hjälten.

16 SEP 2020 · Sången om Sigrdifa Sigurd red upp på Hindarfjället och styrde sin kosa söderut till Frankland. På fjället såg han ett stort ljus, som om eld brunne, och det sken därav upp till himlen. Men när han kom dit, stod där en sköldborg och upp ur den en fana. Sigurd gick in i sköldborgen och såg, att en man låg där och sov i full rustning. Han tog först hjälmen av huvudet på honom, och då såg han, att det var en kvinna. Brynjan satt hårt, som om hon vore fastväxt. Då ristade han med Gram från halsöppningen hela brynjan ned igenom och så ut genom båda ärmarna. Därpå tog han brynjan av henne, och hon vaknade och satte sig upp, fick se Sigurd och sade: 1. »Vad bet på brynjan? Vi bröts min sömn? Vem fogade, att fjättrarna föllo, de blekgrå?» Han svarade: »Sigmunds son; Sigurds svärd åt korpen riste lik för kort tid sedan.» Hon svarade: 2. »Länge jag sov, länge var jag somnad, länge få människor lida. Oden vållar, att icke jag mäktade slita min djupa sömn.»

16 SEP 2020 · Kvädet om Trym Trymskvädet eller Kvädet om Trym, fornvästnordiska Þrymskviða, är en dikt ur den Poetiska Eddan och finns bevarad i Codex Regius. Den har översatts till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder. Tors hammare har rövats bort av jätten Trym som kräver att få Freja till maka för att lämna tillbaka den. För att få tillbaka den, klär då Tor ut sig till Freja och reser till bröllopet med Loke som brudtärna. När Tor sedan lyckas få tag på hammaren, dräper han Trym och hela hans hushåll. 1. Vred var Ving-Tor, när han vaknade, och sin hammare han saknade; han riste på sitt skägg, han ruskade sitt hår; Jordens son satt och trevade. 2. Det första ord, han fällde, var detta: »Hör nu, Loke, vad här jag säger, som ingen vet vare sig på jorden eller i höga himlen: hammarn från asaguden stulits.» 3. De gingo till Frejas fagra gårdar, och det första ord, han fällde, var detta: »Vill du mig, Freja, din fjäderhamn låna, om jag min hammare hitta kunde?» Freja sade: 4. »Jag gåve den dig ock, fast av guld den vore, satte i din hand, fast den vore av silver.» 5. Loke flög då, fjäderhamnen ven, tills han kom utanför asars gårdar och jagade in i jättars bygder. 6. Trym satt å högen, tursadrotten, snodde tränsar av guld åt tikarna sina och manen jämnade på manken av hästarna. Trym sade: 7. »Hur är det med asar? Hur är det med alfer? Vi har ensam du givit dig in i jättebygderna?» Loke sade: »Illa är med asar, illa är med alfer. Håller du Lorrides hammare gömd?» Trym sade: 8. »Jag håller Lorrides hammare gömd åtta mil under jorden. Ingen densamma återhämtar, om ej Freja till mig han för som hustru.» 9. Loke då flög, fjäderhamnen ven, tills han jagade ut ur jättarnes bygder och kom inom asars gårdar. Han mötte Tor mitt på gården, och det första ord, han fällde, var detta: 10. »Har målet du nått, såsom möda du haft? Säg i luften långa tidenden! Ofta den sittande sviker minnet, och den liggande med lögn kommer.» Loke sade: 11. »Målet jag nått och möda jag haft. Trym har din hammare, tursarnes drott. Ingen densamma återhämtar om ej Freja till honom han för som hustru.» 12. De gå att den fagra Freja träffa, och det första ord, han fällde, var detta: »Bind dig, Freja, i brudelin; vi två skola åka till tursarnes värld.» 13. Vred vart då Freja och fnyste av harm; hela asasalen under henne skalv, och brisingasmycket brast ifrån halsen: »Den mangalnaste månde jag vara, om jag med dig åker till jättarnes bygder.» 14. Tillsammans voro alla asar på tinget och asynjorna alla att överlägga, och mycket rådslogo mäktiga gudar, huru Lorrides hammare de hämta skulle. 15. Då yttrade Heimdall, av asar den vitaste, - han visste väl framtiden som vanerna annars -: »Bindom på Tor då brudelin; bäre han det stora brisingasmycket! 16. Ned från midjan låtom nycklar skramla och kvinnokläder kring hans knän falla, och på bröstet breda stenar, och händigt vi skola hans huvud pryda.» 17. Då yttrade Tor, asen den starke: »Mig skola asarne omanlig kalla, om mig binda jag lät i brudelin.» 18. Då sade Loke, Lauveys son: »Tig du, Tor, med detta tal! Snart skola jättar gästa i Asgård, om dig din hammare du hämtar ej åter.» 19. De bundo på Tor då brudelin och det bålstora brisingasmycket, läto ned från midjan nycklar skramla och kvinnokläder kring knäna falla, men på bröstet de satte breda stenar och händigt de hans huvud prydde. 20. Då sade Loke, Lauveys son: »Jag skall som tärna träda i din tjänst; vi två skola åka till tursarnes värld.» 21. Hemåt blevo bockarne båda drivna, spända i skacklar, springa de skulle. Bergen brusto, brann jorden i lågor; till Jotunheim åkte Odens son. 22. Då sade Trym, tursarnes drott: »Stån jättar, upp, strön på bänkarne halm! Fören nu till mig Freja som hustru, Njords dotter från Noatun! 23. Här gå på gården guldhornade kor, helsvarta oxar till hugnad för jätten; smycken har jag många, smiden har jag många Freja ensam ägde jag icke.» 24. Snart till kvällen det kommet var, och öl blev buret på bordet åt jättarne. Tor ensam åt en oxe, åtta laxar, allt läcker, som kvinnorna bekomma skulle, Sivs man drack tre såar öl. 25. Då sade Trym, tursarnes drott: »Var såg du brudar bita vassare? Jag såg ej brudar bita bredare eller mer mjöd en mö dricka.» 26. Men den sluga tärnan satt framför dem och genmäle hittade att jätten svara: »Freja åt intet på åtta dagar, så gärna hon ville till jättarnes bygder.» 27. Han lutade sig under linklädet, lysten att kyssa, men for tillbaka bort genom salen. »Vi äro Frejas ögon så fruktansvärda? Mig tycktes, att eld ur ögonen brinner.» 28. Men den sluga tärnan satt framför dem och genmäle hittade att jätten svara: »Freja sov intet på åtta nätter, så gärna hon ville till jättarnes bygder.» 29. In kom jättarnes arma syster och brudgåva bedja vågade: »Drag dina röda ringar av händerna, om vinna du vill vänskap av mig, vänskap av mig och välvilja all!» 30. Då sade Trym, tursarnes drott: »Bären hammaren in bruden att viga! Läggen Mjollner i möns knä! Vigen oss tillsammans med Vars hand!» 31. På Lorride hjärtat log i bröstet, när, hård till sinnes, han hammarn varsnade. Trym först han dräpte, tursarnes drott, och all jättens ätt han lamslog. 32. Han ihjälslog den åldriga jättarnes syster, henne, som brudgåva bedit hade. Slag i stället för slantar hon fick och hugg av hammaren för hopen av ringar. Så fick Odens son åter sin hammare.

15 SEP 2020 · Grottesången, fornvästnordiska Gróttasöngr, är en fornnordisk dikt som brukar ingå i den poetiska Eddan. Den finns dock inte i huvudhandskriften Codex Regius utan är bevarad i en avskrift av Snorres Edda. Den är översatt till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder. Dikten är utformad som en arbetssång som jättinnorna Fenja och Menja sjunger när de drar runt Grottekvarnen som ägs av kung Frode. Kvarnen Grotte är magisk och producerar vad som än önskas. Först mal de guld och välstånd till landet. Men då Frode är girig och inte låter dem vila börjar de mala ofärd och krig istället. De mal så att en sjökonung, Mysing, kommer med sin här till Frodes gård. Mysing dödar Frode och tar Grotte med sig. Han låter sedan jättinnorna mala fram så mycket salt att skeppet sjunker.

15 SEP 2020 · Snorres berättelse börjar med att Balder får en rad onda drömmar, vilket gjorde asarna så oroliga att Oden sadlade Sleipner och red till Hel. Där sökte han upp en völva, som avslöjade att en boning i dödsriket redan hade ställts i ordning åt Balder, då han snart skulle komma dit. Oden återvände till Asgård, varpå hans hustru och Balders mor Frigg färdades vida omkring och bad allt hon såg att lova med helig ed att inte skada hennes son. Löftet gavs överallt. Därmed tycktes bekymret vara ur världen, och gudarna roade sig med att samlas och skjuta på Balder, och kasta spjut och stenar mot honom, eftersom han nu var osårbar. Alla väsen älskade Balder, utom Loke. Han förklädde sig nu och sporde Frigg om hon verkligen tagit löfte av allt. Hon svarade ja, med ett enda litet betydelselöst undantag: väster om Valhall hade hon sett en liten mistel (mistilteinn), som hon tyckte var för ung för att avkrävas ed. Då gav sig Loke av, plockade misteln och skar till en pil av den. Sedan gick han fram till Balders blinde bror Höder, som stod sysslolös litet avsides, och frågade honom varför han inte roade sig som de andra. Höder svarade att det var därför att han inte kunde se att skjuta eller kasta. Loke gav honom då mistelpilen och hjälpte honom att sikta, vilket blev Balders bane. Balder fick en ståtlig begravning i sitt eget skepp Ringhorne (Hringhorni). Det skulle skickas till havs och stickas i brand men ingen kunde rubba det. Gudarna blev tvungna att skicka efter jättinnan Hyrrokkin, som kom ridande på en varg med en huggorm som töm. Hon behövde bara knuffa till skeppet en gång, så gled det ut till havs. Tor ville då dräpa Hyrrokkin med Mjölner men de andra gudarna vädjade för henne. När Balders kropp lades på bålet brast hans hustru Nannas hjärta, och hennes kropp lades bredvid Balders, liksom Balders häst. Oden lade dit sin guldring Draupner, källa till oändlig rikedom då därifrån var nionde natt dröp åtta andra ringar, lika tunga som den själv.[1] I Balders öra viskade Oden någonting, och vilka hans ord till sonen var i den stunden är en av de eviga gåtorna, ty den röjde han inte för någon. Till slut vigde Tor skeppet med sin hammare, och det började brinna.

15 SEP 2020 · Ramsan om Rig Rig (fornnordiska Ríg eller Rígr) är namnet på en fornnordisk gud i Eddadikten Rigstula (fornnordiska Rígsþula - Rígs visa) som beskriver hur Rig avlar fram de olika samhällsklasserna (trälar, karlar och jarlar). I inledningen till dikten står det att Rig är ett annat namn för Heimdall, som också beskrivs som mänsklighetens fader i Völuspa.