När det gäller den alltid svåra abortfrågan. Så handlar det inte bara om själviskhet eller bristande respekt för livet som sådant. Det finns många fler svåra ställningstaganden och flera olika aspekter att ta hänsyn till. Först de rent medicinska som kan utgöra en rent livshotande skaderisk för kvinnan. Ibland är det helt enkelt för många risker inblandade i ett fullgånget havandeskap. Sedan kan fostervattensprov numera påvisa om ett foster genetiskt med stor sannolikhet kommer att vara gravt missbildat vilket gör att barnet ifråga av medicinsk erfarenhet inte kommer att leva mer än kanske bara något år. Sedan har vi det här med landets alla våldtäkter. Psykologiskt är det något som ofta är suicidalt livshotande för många kvinnor. Tanken på att bara tvingas att gå i nio månader och vänta på en födsel av något som representerar en händelse man aldrig kan förlåta. Borde Få abortmotståndare att fundera. Men att använda abort som ett preventivmedel i efterskott i fungerande relationer är väl något som numera är något som normalt inte behöver existera. Många anser att gränsen i antal veckor för abort borde sänkas till en nivå där fostret är så outvecklat att det kan vara etiskt försvarbart med ingreppet. Många anser även att aborter ska kosta mer efter första ingreppet för att stävja onödiga kostnader för sjukvården. För övrigt delas det även på många vårdcentraler ut fria preventivmedel. Något som sedan är kopplat till abortfrågan är filosofi, meningen med livet och inte minst religionens syn på det hela. Redan i Bibeln kan man läsa bland annat femte budordet, Du skall icke döda. Man kan även på något annat ställe i skriften läsa, var fruktsamma och föröka er. Det här är en fråga som nog handlar om det mest fundamentala, nämligen tanken på vad livet är och vad man har rätt att göra mot de allra minsta. En kärnfamilj med en mor och en far är kanske det ultimata när det gäller barnfrågan. När det gäller abort är det ändå till slut den enskilda kvinnan som har sista ordet.