Här lite svensk pizza-historia.
Den svenske kocken och krögaren Bengt Wedholm serverade redan år 1968 i december pizza på sin restaurang Östergök i Stockholm.
Den svenska pizzan har så klart sina rötter ifrån Italien, men den pizza vi här i Sverige lärt känna sedan slutet av 1960-talet är starkt försvenskad, då dess brödbotten med tunn mitten och lite tjockare kanter inte direkt helt liknar den Italienska förlagan. En ursprunglig pizza är oftast tjockare och i grunden mer fattig på fyllning, men grunden är tomatsås och ost. Pizzan som sådan var från början i Italien en slags motsvarighet till vår svenska maträtt pytt i panna. Husmödrar i Italien fyllde ofta pizzan med kanske överbliven salami, skaldjur, oliver eller andra ingredienser från kanske dagen före. Här i Sverige försvenskades snabbt pizzarecept och fyllning.
En av landets mest populära pizzasorter är Capricciosa, som normalt består av tomatsås, ost, skinka och champinioner. Numera finns det otaliga versioner av pizza, bland annat inbakade och även helt vegetariska alternativ. Under 1970-talet inspirerades främst invandrare att öppna renodlade pizzerior, vilket snabbt blev en stor konkurent inom snabbmatssektorn, då främst korvkiosker. Den som påstår att vi svenskar behöver massinvandring för att ha tillgång till pizza, förstår nu att detta som så mycket annat serverat av anti-nationell media är en helt ogrundad och falsk myt. Som vanligt genom historien är etniska svenskar fullt kapabla att laga mat. Riktigt bra urklipp som bevisar denna självklara tes.
